ÅRE WOOD INNOVATION SUMMIT: SAMMANFATTNING

Åre Wood Innovation Summit genomfördes den 26 mars 2019. Det var en heldagskonferens på Copperhill i Åre som samlade drygt 80 personer – ett startskott för vad som är tänkt att bli ett årligt återkommande evenemang i samband med Åre Business Forum. Arrangörer var Åre kommun, Årehus AB, AIX Arkitekter, Sveriges Träbyggnadskansli, Trästad Sverige och Duved Framtid AB samt med stöd av Stora Enso och Copperhill.

Dagen inleddes med att Helen Olausson, VD för Årehus AB och Lars Johansson, AIX hälsade välkomna. Lars Johansson berättade också om tillblivelsen av Copperhill, som redan för tio år sedan blev ett viktigt steg för att bygga storskaligt i trä i Sverige.

Åre Wood Innovation Summit grundar sig, som titeln anger, på just kombinationen av orden ”trä” och ”innovation”. Med detta följer att hållbarhet är ett givet grundackord och att innovation betraktas som ett verktyg till konkret förändring. De olika talarna och samtalen var utvalda för att skapa en bred palett av kunskap och idéer, en bredd av infallsvinklar, för att se och förstå behovet av förändring i flera led: strukturella förändringar, nya affärsmodeller, återgång och förståelse för material som varit bortglömda under modernismen (trä), lärdomar från andra områden (som tech-industrin) för att skapa konkreta utgångspunkter för förändring. För att inte stanna vid tomma ord fick praktiska exempel – framför allt i Duved – ett rejält utrymme.

Programmet hade utarbetats för att se kraven på hållbarhet i vitögat och samtidigt undersöka möjliga strategier fram.

De fyra inledande talarna var moderator Jan Åman, Peter Jansson, kommunfullmäktiges ordförande i Åre kommun, Patrik Faming, Boverket och Terese Bengard, Hela Sverige ska leva.

Take-off

Som en ouvertyr berördes av moderator ett gemensamt intresse hos Harry Martinsson, David Bowie och Stephen Hawking, den moderna människans paradox: vilja till flykt, att lämna en härjad jord för att söka nya horisonter i yttre rymden, där material som trä, vilket beskrivs i bl a Aniara, betraktas som ett fjärran minne blott. Stephen Hawking talade strax innan sin död om att vi behöver en ”Plan B” eftersom jordens resurser överutnyttjats, att vi på 2000-talet har tekniska förutsättningar att skapa förflyttningen till nästa solsystem: planeten Proxima Centauri B.

Frågan för just denna dag – och för Åre Wood Innovation Summit – är dock motsatsen: hur vi ska kunna förändra våra beteenden på en jord med ändliga resurser för att efter modernismen utveckla en hållbar produktion och därmed miljö att leva i. Då måste vi förena begrepp som innovation och trä, landsbygd och stad, återvinning och digitala strategier. Vi måste utveckla lokala sammanhang och anpassa dem till större områden. Och vi måste skapa samtal över kunskapsområden. Detta får sin början på Åre Wood Innovation Forum där det också finns konkreta exempel på en utveckling som rimmar med behoven.

En ny strategi för landsbygd, tillväxt, samhällsutveckling och hållbarhet i Sverige.

De tre inledande talarna betonade alla tre att det nu är hög tid att titta bortom urbaniteten för att söka svar – att se det som kallas landsbygd för en tillgång. Här har Åredalen unika förutsättningar, som Peter Jansson målande beskrev, genom tillgången till natur och fjäll, men också till människorna som lever där och till alla de initiativ som även binder samman Åre med omvärlden. Patrik Faming såg det som nödvändigt att nu hitta konkreta strategier för hur landsbygden, områden utanför de större städerna, synliggörs som spelplatser för framtidens bostäder och levnadsmiljöer och såg detta som en framtida nyckel för Boverkets roll i Sverige. Terese Bengard menade att hon därmed inte, som hon trodde skulle bli fallet, kunde kritisera Boverket för att bara satsa på större städer, och berättade med en rad intressanta exempel på hur landsbygden kan bli en central grogrund för en framtid baserad på hållbarhet och innovation. Hon såg vikten av ledande exempel som Åre och kommande satsningar i Duved och betonade att det förutsättningarna är andra på andra platser, vilket måste beaktas.

Inspel:
Hållbar samhällsbyggnad: medborgare, landsbygd – Hur närmar vi oss behoven? Produktion? Individens roll? Ett nytt socialt landskap.

Mathias Worbin har titeln Creative Leader för Ikea och har under ett flertal år nu arbetat med en stor omdaning av Ikea mot nya samarbeten, nya marknader och en ökad grad av öppenhet baserad på samverkan med konsumenter och nya produktionsteam Tidigare arbetade Worbin nära med fd Creative Director Marcus Engman, nu i nya konstellationer. Han berättar om den stora förflyttningen från en industriell apparat till något annat. Han berättade om kravet på en ökad förståelse för behovet att omforma arbetsstrukturer, att arbeta i breda team, att samla kompetenser i grupp istället för att hylla ensamma genier. Samt att jobba med en förståelse för ett större sammanhang (bostäder, städer) så att de objekt som tillverkas får ett konkretare innehåll och relaterar till vår tids villkor. Att låta kreatörerna arbeta direkt i fabriken så att det sker ett möte mellan produktionsvillkor och kreativa idéer. Att se till produktionsvillkoren, skala bort onödigheter och anpassa till dagens tekniska möjligheter för att få ner kostnader och öka individuella möjligheter. Samt att som övergripande strategi sätta användaren, brukaren, kunden i centrum – och därmed skapa en demokratisk design. Och att i varje led som en självklarhet ha med begreppet hållbarhet, men koppla det till flexibilitet och innovation.

Åre kommuns egen ”creative leader”, dess tillväxtchef Martin Söderström, instämde i Worbins beskrivning och menade att denna mix av att anpassa sig till nya tiders villkor och att samtidigt arbeta mot de många, att demokratisera boende och livsmiljö är något som också präglar Åre kommuns arbete och inte minst ambitionen med satsningen på Duved och dess framtid. I Duved bor och verkar man och där är kostnaderna inte lika höga som i Åre. Genom att addera nya modeller skapas förutsättningar för att Duved kan leverera nya modeller för tillväxt. Satsningen på Duved har därmed stora likheter med den beskrivning som Mathias Worbin levererade kring Ikeas nuvarande utveckling.

Inspel:
energi, individualisering, cirkularitet.

Ulf Lindqvist, Jämtkraft, gav ett tydligt exempel från en annan industri i omvandling, där digitalisering och teknisk utveckling skapar helt nya förutsättningar för ett hållbart, cirkulärt energisystem. Med dagens teknik testar man nu att involvera medborgarna, som är med och styr energiförbrukningen i sitt eget hem vilket gör att energin kan fördelas på ett smartare sätt over dygnets timmar. Lindqvist beskrev också kommande satsningar som tar vara på utsläpp från fabriker och på så sätt närmar sig den cirkulär hållbarhet som tidigare inte varit möjlig.

Exempel:
Socialt hållbara och ekonomiskt tillgängliga bostäder, sociala ytor – tillskott för långsiktig utveckling.

Med Trägården, som invigdes för några veckor sedan, vintern 2019, har Duved fått ett viktigt och omfattande nytillskott. Faktiskt så att det omdanar hela byn. Inte mindre än 39 små bostäder har adderats, samtliga mindre lägenheter än vad som normalt byggs, samtliga hyresrätter. Eftersom det genom säsongsarbetare och genom nyinflyttade funnits ett behov av kortare hyresperioder har Trägården blivit möjlig genom att klassas som s k ”hotellägenheter”. Därmed har bostadsytorna kunnat minskas och därmed har kostnaderna för bostäderna blivit lägre. Lägenheterna består av 1-rummare om 26 kvm, 2-rummare om 36 kvm och 3-rummare om 49 kvm. De 39 bostäderna hyrdes ut direkt när släpptes. Med så pass små bostäder har istället en publik lokal om 250 kvm reserverats i bottenvåningen för att fungera som ett samlande socialt rum för de boende. Under 2019 kommer den att öppna och går under arbetsnamnet ”Buljong Schäslong”, tänkt att både innehålla servering, program för invånarna i huset och i Duved samt möjligen också en ny form av bibliotek.

Årehus VD, Helen Olausson, påpekade att det radikala är att uppföra en sådan fastighet på byns mest centrala plats. Bara ett kommunalt bostadsbolag kan göra en sådan satsning. Det är en i alla bemärkelser långsiktig satsning på social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. På så sätt är Trägården nog unikt i landet och markerar därmed en riktning för Duveds framtid. En kommersiell aktör hade satsat på bostadsrätter för att i ett kortare perspektiv få snabbare avkastning. Med detta sätter också Trägården i berättelse om Duved som handlar just om permanentboende och tillgänglighet, ett slags Folkhemmet 2.0. Här har Duved en unik möjlighet att utvecklas från det man är idag, som något annat än Åre, och därmed ett intressant komplement till Åre.

Trägården är ritat av och har utvecklats tillsammans med AIX Arkitekter och Lars Johansson talade om hur arkitekturen skulle kunna svara mot de unika förutsättningarna – med ambitionen att skapa en fastighet som skapar ett naturligt socialt centrum i Duved och samtidigt klarar av att bli ett ekonomiskt tillgängligt alternativ. De många små lägenheterna har möjlighet att utveckla liv i byn. Med en publik lokal skapas en social hållbarhet i Trägården. Genom att genomgående använda trä som material skapas ett tydligt exempel på att också skapa ekologisk hållbarhet. Han visade även hur Trägården kan bli startskottet på en förtätad bygata för Karolinervägen, en utveckling som nu kan påbörjas.

Karin Löfgren, också från AIX Arkitekter, utvecklade, i enlighet med ambitionen från Årehus AB och Åre kommun, tankar kring hur Duved kan bli en förebild för det hon kallar Strukturplanering. Det är metoder som utvecklats under senare år som bygger på att skapa samlade visioner och större gemensamma grepp – på ett sätt som rimmar mycket väl med hur utvecklingen av Duveds framtid har planerats.

Can Savran är ordförande för samhällsbyggnadsnämnden i Åre kommun och sitter i Centerpartiets partistyrelse. Han är arkitekt och boende i Duved. Han ombads att kommentera med anledning av Trägården och den framtida utvecklingen av Duved. Och betonade, liksom Peter Jansson i inledningen, att han ser att Duved är plats för att skapa prototyper och piloter för samhällsutveckling som senare kan göra efter andra förutsättningar på de andra orterna i Åre kommun. Det är ett annat sätt att skapa samhällsutveckling som bygger på att ta vara på lokala förutsättningar och samtidigt bygga en lokal hållbarhet. Varje lokalsamhälle har sina egna förutsättningar, som måste ta vara på, men i metodik och struktur kan erfarenheter fortsätta utvecklas och anpassas till nya sammanhang. i Här har landsbygden, menar Savran, en fördel.

Inspel:
Åredalen, innovation och framtid – Daniel Danielsson.

Daniel Danielsson, kommunstyrelsens ordförande i Åre kommun talade om de goda förutsättningarna i Åredalen och om behovet av att i där samla och utveckla kompetens. Det handlar om att skapa en region som på ett naturligt sätt utvecklar innovation genom att locka till sig både utbildningar, kreativa individer och entreprenörer. Här har Åre varit ledande och nu kan Duved bli nästa ort genom att just bli en tummelplats för innovation, för prototyper och piloter som sedan kan flyttas till andra orter.

Exempel:
Duved 5: att utveckla innovation och hållbarhet – och skapa attraktion – mot nya produktions- och designsystem genom prisrimliga bostäder.

Duved 5 är samlingsnamnet på det första större innovationsprojektet för Duved Framtid. Det har tillkommit för att Årehus AB och därmed Åre kommun gör stora investeringar i Duved. Detta genom en dubblering av skolans kapacitet och med Trägården. Dessa två innebär investeringar om ca 300 miljoner kr, vilket man insåg krävde en strategi för utvecklingen i Duved i sin helhet. Avsikten är att samla och accelerera utvecklingen, att börja i den redan existerande. Enligt den gamla detaljplanen fanns fem byggrätter vid Karolinervägen, vardera med ett footprint imm 10 x 10 meter och med möjlighet att bygga bostäder i två våningar. För att sätta berättelse om Duved har fem arkitekter inbjudits att bidra med var sitt hus, utvecklade för att minimera byggkostnader, för att skapa prototyper till hus som kan tillverkas seriellt och andra kombinationer och placeras på andra orter – som ska utvecklas i en tät dialog mellan den lokala byggindustrin, beställare och arkitekt. Denna form av nära samarbeten att parallellt utveckla kreativa lösningar och industri är ovanlig i Sverige, men det finns ett stort behov därav.

Håkan Olofsson, Tagehus, berättade om sin syn på att det positiva i långsiktiga investeringar och att därför denna kombination av innovation och konkretion lovar en god långsiktig utveckling. Han påpekade också att detta skapar förutsättningar för ett permanent boende i Duved och att det också kräver parallella satsningar på mat, service och arbetsmarknad, där Tagehus nu flyttar Svartberget bryggeri till Duved och är involverade i andra matsatsningar. Tagehus har de fem byggrätterna som dock är menade att rapporteras in i Duved Framtid AB.

De inbjudna arkitekterna är Farshid Moussavi, Mia Hägg, Carmen Izquierdo, Shideh Shaygan och Elisabet Sundin. Då Farshid Moussavi fått stora uppdrag i USA nyligen har hon fått dispens att utveckla sitt förslag senare. Elisabet Sundins förslag är ännu på skisstadiet, medan de andra tre i princip är färdiga. Kortfattad beskrivning:

Mia Hägg, som tidigare bl a varit projektledare för uppförandet av OS-stadion Fågelboet i Bejing och som fått priser för sina projekt inom Social Housing i Europa, har tagit fram ett förslag som fokuseras på just hållbarhet, lokal försörjning i bostäder som är skapade för både kreativt arbete och att leva i. Genom en takvåning som är ett växthus och genom återbruk av fasadmaterial skapas en innovativ lösning för vår tid.

Carmen Izquierdo, som fått stor uppmärksamhet för Lunds Domkyrkocentrum och som har en ovanligt djup kunskap i träkonstruktion, föreslår att med radikalt enkla medel skapa en arkitektur som både är idealt för seriell produktion och som tar avstamp i den gamla storstugan, ett större rum att vara i, leva i, arbeta i.

Shideh Shaygan, som arbetat internationellt och i Sverige med både inredningar och bostadshus och som för några år sedan flyttade från Hong Kong till Edsåsdalen, föreslår en lösning som utvecklas i dialog med den lokala träindustrin. Det är ett slags mindre moduler, enhet för enhet, som kan varieras på olika sätt och i olika format, för seriell produktion, och därmed skapa ett tillgängligt pris och vackra rumslösningar.

Elisabet Sundin, verksam i Berlin där hon gör allt från butiker till kontor och bostäder, utgår från den svenska parstugan och samlar alla fasta installationer till mitten av huset. Det ger utrymme till flexibla, smarta och kostnadseffektiva lösningar som kan variera, även över tid, storleken på framtidens bostäder.

Izquierdo, Shaygan och Sundin gjorde utförliga presentationer av sina respektive förslag medan moderator Åman återgav Mia Häggs förslag.

Att detta skapar stor möjlighet för byggindustrin påpekade därefter Pär-Magnus Olofsson, VD Attacus trähus, som såg stor potential i projektet Duved 5, då det inom en industri som knappast varit ledande i att skapa innovation inom de egna leden nu leder till nya samverkansformer och idéer. Han såg fram emot att utveckla dessa prototyper med fem hus i Duved, för att sedan, så långt som möjligt, kunna ta dem vidare mot seriell produktion tillsammans med partners. Det utvecklar en lokal industri på landsbygden. En viktig partner i detta initiala skede är IsoTimber, ett lokalt innovationsdrivet företag som har ett radikalt enkelt system för att skapa isolering i yttervägg: trä som omsluter luft.

Arkitekten Ola Andersson, som själv ritat prisbelönta stadsradhus, betonade vikten av denna form av utveckling och även dialog med producenter.

Reflektion/inspel:
Innovation i en digitaliserad tid. Hur kan byggindustrin lära av tech-industrin? Gammalt material och nya affärsmodeller?

För att ytterligare utmana och utveckla framtida möjligheter till förändrade strukturer hade Stefan Öberg – idag VD på Tradera, tidigare en nyckelfigur att bygga Skype till en global succé, men som också har starka personliga intressen i att bygga hus – inbjudits att reflektera över byggindustrin i jämförelse med tech-industrin. Det blev ett tankeväckande föredrag baserad på en serie jämförelser mellan två, uppenbarligen, skilda världar. Stefan Öberg tittade på IT-världens dynamiska plattformar, dess flexibilitet, behovet att kunna skapa anslutningar över allt genom trådlösa system, dvs bortom fasta ingångar, att våga använda andras redan färdiga lösningar, att arbeta med open source, modularitet och automation. Han kunde konstatera att det fanns stort utrymme för utveckling i byggsektorn, tankar som är utmanande både i produktionsled och kreatörsled.

Andreas Lundgren, IBM, som redan är involverad i utvecklingen av Duved, fortsatte att reflektera över hur de metodiker och processer som blivit självklara i tech-industrin – att arbeta i s k agila processer, steg för steg, i ett slags ständig utveckling, styrda av användare och innehåll istället för på förhand stipulerade mål, kan skapa förändring också i den byggda världen. På så sätt fastnar man inte i stora organisationer, investeringar och målsättningar, utan kan se utveckling som en process.

Dessa två utanförstående perspektiv skapade en annan blick på den förändring som byggindustrin står för och skapar förväntningar inför vad som är möjligt att skapa i Duved och Åredalen. Det blev också uppenbart att diskussionen om träbyggnation, när den ansluter till samtidens digitala möjligheter, har allt att vinna på att införliva detta i framtidens strukturer.

Reflektion/samtal:
Hållbarhet och industrins utmaningar?

Som ett slags sammanfattande samtal kring dagens olika ämnen och infallsvinklar samlades Tomas Alsmarker, designchef på Boklok, Arne Olsson, Folkhem, som sedan länge varit ett slags nestor för utvecklingen av bostadshus i trä i Sverige och Carmen Izquierdo, arkitekt.

Tomas Alsmarker, som är designchef på BoKlok, fortsatte kopplingarna mellan den digitala världen och den byggda. Han påpekade att BoKlok tidigt fokuserade på användare, att utgå från t ex en ensamstående sjuksköterskas ekonomi och därefter skapa bostaden, och att denna utveckling måste fortsätta. Han betonade att behovet av innovation, att som i Duved, samverka med ledande arkitekter och designers för att hitta smartare och mer kostnadseffektiva lösningar. Han betonade behovet av flexibilitet i byggindustrin, att bygga för förändring, något som i stort sett saknats i vår del av världen.

Arne Olsson har som VD för Folkhem under många arbetat med hur vi kan stöpa om vårt sätt att bygga städer och samhälle genom att gå från betong till trä. Med en rad slående exempel visade Olsson hur vi skapat en värld där vi är på väg att konsumera och producera oss till döds. Med trä har vi ett material som är helt och hållet förnybart, som skapar ett cirkulärt system istället för att, som cement, tära på jordens begränsade resurser. Genom exempel från Sundbyberg och kommande i Hagastaden i Stockholm, visades hur trä kan ersätta betong också i urbana miljöer. Vi fick också en inblick hur nuvarande system, baserat på gamla industriella modeller och betong, lägger ner enorma krafter och pengar på att inte utveckla utan istället motverka en hållbar utveckling, motverka användande av trä och en därmed en förnybar framtid – allt för att kortsiktigt bevara gamla affärsmodeller i föråldrade industrier.

Carmen Izquierdo betonade också hon behovet av en ökad flexibilitet. Hon menade att många av de metoder som vi har idag skräddarsyr den industriella processen till standarder som imorgon är förlegade. En aspekt som man inte tittar på i många av dagens industriella lösningar för bostäder är föränderlighet över tid vad det gäller t ex funktion. Något som är direkt kopplad till rum och rumsliga proportioner och kvalitéer. flexibilitet kan beskrivas utifrån andra perspektiv än de funktionella, såsom att byggnader kan förflyttast/demonteras och återmonteras, vilket redan medeltida timmerhus visade; eller utifrån en tidlöshet i upplevelse, att tidlösa, väl gestaltade rum, där material och ljus har fått ett starkt uttryck berör oss idag lika mycket som igår.

Avslut

Helen Olausson och Lars Johansson som inlett dagen avslutade den och tackade alla närvarande för en mycket givande dag. De betonade att detta är tänkt som ett årligen återkommande arrangemang och att det därför också är tänkt att ha konkreta exempel i Åredalen för konkretion av samtalen.

Arkitekten Ola Andersson reflekterade över bl a hållbarhet och att hållbarhet i material och hållbarhet över tid.

Can Savran kunde som samhällsbyggnadschef konstatera att Åre Wood Innovation Summit skapar en bra grogrund som nu ska omsättas i praktiken. Att Duved här kan agera pilot och prototyp blir en god utgångspunkt.